Manifest

Ett klassamhälle växte fram, när ett land av fria män delades upp i frälse och undersåtar. Norden hade i tusentals år haft en tradition av att välja och avsätta sina hövdingar vid tinget, där alla fria män deltog i beslutet. När vikingatid gick över i medeltid nådde dock nya influenser Sverige. Ett nytt samhällssystem introducerades med en kung som styr över undersåtarnas liv och med en påve i Rom som styr över deras andlighet. Påvedömet krävde dessutom att Sverige skulle betala skatt till Rom i likhet med övriga kungadömen i Europa. Alsnö stadga gav den nya adelsklassen rätt att beskatt folket. I gengäld skulle adeln upprätthålla lag och ordning, försvara sina undersåtar i orostider och leda allmogen i krig. Det är nu vi får en överklass "Elit" och en underklass där "Vänster" och "Höger" är begrepp från Franska Revolutionen. Medelklassen är överklassens tjänstefolk; såsom militärer, jurister, ekonomer, politiker och mediamoguler. Medan underklassen är överklassens trälar, i dagligt tal arbetare och soldater.

Bild

Magna Carta - 1215
Den engelska adeln får rättigheter gentemot kungen.

Birger Jarl Magnusson - 1210 till 1266
ligger begravd i Varnhems kyrka Västergötland, Svea rikes vagga

Västgötalagen - 1220
av Birger Jarls äldre halvbror Eskil Magnusson, lagman i Västergötland

Alsnö stadga - 1280
av Birger Jarls son Magnus "Ladulås" Birgersson

Kalmarunionen - 1397 till 1523
en union mellan kungarikena Danmark, Norge och Sverige

Martin Luther 95 teser - 1517
ett angrepp på påvens avlatshandel

Déclaration des droits de l'homme et du citoyen
aux représentants du peuple francais - 1789

Bill of Rights - 1791

Manifest der kommunistischen partei
von Karl Marx und Friedrich Engels - 1848

Det första futuristiska Manifestet
av Filippo Tommaso Marinetti - 1909

Fasci Italiani Di Combattimento
Comitato Centrale - 1919

25-Punkte-Programm der NSDAP
von Adolf Hitler und Anton Drexler - 1920

Axel Sandemoses Jantelag
En flykting korsar sitt spår - 1933

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna - 1948.

Franska deklarationen

  1. Les hommes naissent et demeurent libres et égaux en droits. Les distinctions sociales ne peuvent être fondées que sur l'utilité commune.
  2. Le but de toute association politique est la conservation des droits naturels et imprescriptibles de l'homme. Ces droits sont la liberté, la propriété, la sûreté et la résistance à l'oppression.
  3. Le principe de toute souveraineté réside essentiellement dans la Nation. Nul corps, nul individu ne peut exercer d'autorité qui n'en émane expressément.
  4. La liberté consiste à pouvoir faire tout ce qui ne nuit pas à autrui : ainsi, l'exercice des droits naturels de chaque homme n'a de bornes que celles qui assurent aux autres membres de la société la jouissance de ces mêmes droits. Ces bornes ne peuvent être déterminées que par la loi.
  5. La loi n'a le droit de défendre que les actions nuisibles à la société. Tout ce qui n'est pas défendu par la loi ne peut être empêché, et nul ne peut être contraint à faire ce qu'elle n'ordonne pas.
  6. La loi est l'expression de la volonté générale. Tous les citoyens ont droit de concourir personnellement ou par leurs représentants à sa formation. Elle doit être la même pour tous, soit qu'elle protège, soit qu'elle punisse. Tous les citoyens, étant égaux à ces yeux, sont également admissibles à toutes dignités, places et emplois publics, selon leur capacité et sans autre distinction que celle de leurs vertus et de leurs talents.
  7. Nul homme ne peut être accusé, arrêté ou détenu que dans les cas déterminés par la loi et selon les formes qu'elle a prescrites. Ceux qui sollicitent, expédient, exécutent ou font exécuter des ordres arbitraires doivent être punis ; mais tout citoyen appelé ou saisi en vertu de la loi doit obéir à l'instant ; il se rend coupable par la résistance.
  8. La loi ne doit établir que des peines strictement et évidemment nécessaires, et nul ne peut être puni qu'en vertu d'une loi établie et promulguée antérieurement au délit, et légalement appliquée.
  9. Tout homme étant présumé innocent jusqu'à ce qu'il ait été déclaré coupable, s'il est jugé indispensable de l'arrêter, toute rigueur qui ne serait pas nécessaire pour s'assurer de sa personne doit être sévèrement réprimée par la loi.
  10. Nul ne doit être inquiété pour ses opinions, mêmes religieuses, pourvu que leur manifestation ne trouble pas l'ordre public établi par la loi.
  11. La libre communication des pensées et des opinions est un des droits les plus précieux de l'homme ; tout citoyen peut donc parler, écrire, imprimer librement, sauf à répondre de l'abus de cette liberté dans les cas déterminés par la loi.
  12. La garantie des droits de l'homme et du citoyen nécessite une force publique ; cette force est donc instituée pour l'avantage de tous, et non pour l'utilité particulière de ceux à qui elle est confiée.
  13. Pour l'entretien de la force publique, et pour les dépenses d'administration, une contribution commune est indispensable ; elle doit être également répartie entre les citoyens, en raison de leurs facultés.
  14. Les citoyens ont le droit de constater, par eux-mêmes ou par leurs représentants, la nécessité de la contribution publique, de la consentir librement, d'en suivre l'emploi, et d'en déterminer la quotité, l'assiette, le recouvrement et la durée.
  15. La société a le droit de demander compte à tout agent public de son administration.
  16. Toute société dans laquelle la garantie des droits n'est pas assurée ni la séparation des pouvoirs déterminée, n'a point de Constitution.
  17. La propriété étant un droit inviolable et sacré, nul ne peut en être privé, si ce n'est lorsque la nécessité publique, légalement constatée, l'exige évidemment, et sous la condition d'une juste et préalable indemnité.

De stora mega-händelserna i Europas historia är Romarrikets fall och Franska revolutionen. Man kan därför dela in historien i 3 epoker, tiden före 476, tiden mellan 476-1789 och tiden efter 1789. Franska revolutionens deklaration om folkrätten (naturrätten) behandlar de allmänna rättigheter som en person åtnjuter som medborgare i en stat, d.v.s främst tanke-, religions-, yttrande- och tryck-frihet. Mänskliga (sociala) rättigheter däremot är av mycket senare datum, nämligen från en FN-deklaration av 1948, utarbetade av en kommision med Eleanor Roosevelt som ordförande. Ett förslag till FN-stadga hade redan utarbetas i Dumbarton Oaks 1944, och den slutliga stadgan kom till vid en konferens i San Francisco mellan den 25 april till den 26 juni 1945 på initiativ av president Roosevelt och med deltagande av segermakterna (Tyskland, Italien och Japan stod utanför).

Det har nu gått 200 år sedan franska revolutionen och dessa frågor har ännu inte fått något godtagbart svar. Ty det tar tusentals år att bygga ett samhällssystem, och det finns ingenting som tyder på att perioden av ständiga konflikter och krig närmar sig slutet. Den politiska kampen rullar vidare, även om svaren saknas. Och under tiden fördubblas Jordens befolkning vart 40:e år (+41% per generation), och städerna växer ännu fortare. Snart bor vi alla i mega-städer, av vilka de största snart når 25 millioner invånare/stad. Det är lätt att se att en sådan utveckling destabiliserar samhället! Utvecklingen har både en positiv och en negativ sida. Chou En-lai lär ha sagt att det är för tidigt att uttala sig om huruvida den franska revolutionen har lyckats eller inte - ett ytterligt tänkvärt yttrande.

Amerikanska deklarationen

  1. Congress shall make no law respecting an establishment of religion, or prohibiting the free exercise thereof; or abridging the freedom of speech, or of the press; or the right of the people peaceably to assemble, and to petition the Government for a redress of grievances.
  2. A well regulated Militia, being necessary to the security of a free State, the right of the people to keep and bear Arms, shall not be infringed.
  3. No Soldier shall, in time of peace be quartered in any house, without the consent of the Owner, nor in time of war, but in a manner to be prescribed by law.
  4. The right of the people to be secure in their persons, houses, papers, and effects, against unreasonable searches and seizures, shall not be violated, and no Warrants shall issue, but upon probable cause, supported by Oath or affirmation, and particularly describing the place to be searched, and the persons or things to be seized.
  5. No person shall be held to answer for a capital, or otherwise infamous crime, unless on a presentment or indictment of a Grand Jury, except in cases arising in the land or naval forces, or in the Militia, when in actual service in time of War or public danger; nor shall any person be subject for the same offence to be twice put in jeopardy of life or limb; nor shall be compelled in any criminal case to be a witness against himself, nor be deprived of life, liberty, or property, without due process of law; nor shall private property be taken for public use, without just compensation.
  6. In all criminal prosecutions, the accused shall enjoy the right to a speedy and public trial, by an impartial jury of the State and district wherein the crime shall have been committed, which district shall have been previously ascertained by law, and to be informed of the nature and cause of the accusation; to be confronted with the witnesses against him; to have compulsory process for obtaining witnesses in his favor, and to have the Assistance of Counsel for his defence.
  7. In Suits at common law, where the value in controversy shall exceed twenty dollars, the right of trial by jury shall be preserved, and no fact tried by a jury, shall be otherwise re-examined in any Court of the United States, than according to the rules of the common law.
  8. Excessive bail shall not be required, nor excessive fines imposed, nor cruel and unusual punishments inflicted.
  9. The enumeration in the Constitution, of certain rights, shall not be construed to deny or disparage others retained by the people.
  10. The powers not delegated to the United States by the Constitution, nor prohibited by it to the States, are reserved to the States respectively, or to the people.

Kommunistiska manifestet

  1. Vi vill expropriera all jordegendom och förvandla jordräntan till statsinkomst.
  2. Vi vill införa starka progressiva skatter.
  3. Vi vill avskaffa arvsrätten.
  4. Vi vill konfiskera alla emigranters och rebellers rikedom.
  5. Vi vill centralisera krediten genom en nationalbank med statskapital och uteslutande statligt monopol.
  6. Vi vill centralisera transportväsendet i statens händer.
  7. Vi vill öka nationalfabrikernas antal, förbättra jordbruket och uppodla jorden efter en social plan.
  8. Vi vill införa lika arbetstvång för alla och upprätta industriella arméer, i synnerhet för åkerbruket.
  9. Vi vill på sikt utjämna skillnaden mellan stad och land genom en förening av jordbruk och industri.
  10. Vi vill ha offentlig och obligatorisk barnuppfostran; avskaffa barns fabriksarbete i nuvarande form och förena uppfostran med den materiella produktionen.

Efter Napoleons nederlag vid Waterloo 1815 började britterna bygga sitt Imperium och tyskarna sitt Stortyskland (ein Folk, ein Gott, ein Reich). Tyska förbundet såg dagens ljus men det skulle dröja länge än innan det Tyska Kejsarriket upprättades, vilket skedde den 18 januari 1871. Tyska förbundet var oerhört reaktionärt, vilket var den främsta anledningen till att revolutionen 1848 blev verkningslös, och att den spirande demokratiska processen kom av sig och försenades med ungefär 100 år.

Karl Marx född 1818, blev efter akademiska studier i Berlin redaktör för den radikala tidskriften Rheinische Zeitung 1842, som nästan genast blev indragen. Han begav sig då till Paris och senare till Belgien, där han blev medlem i Kommunistiska förbundet, en illegal revolutionär organisation. På deras uppdrag utarbetade Karl Marx tillsammans med Friedrich Engels det kommunistiska manifestet. Efter februarirevolutionen 1848 blev Marx utvisad ur Tyskland, och hamnade i London där han stannade resten av sitt liv fram till sin död 1883, flitigt arbetande på sitt metafysiska verk das Kapital, kritik der politischen Ökonomie. Anm: Ekonomi kommer från det grekiska ordet oikos, som i sin tur kommer från det indoeuropeiskta ordet woikos.

Futuristiska manifestet

  1. Vi vill lovsjunga kärleken till faran, energin och den halsbrytande djärvheten.
  2. Mod, djärvhet och uppror skall bli grundelement i vår poesi.
  3. Litteraturen har ända till dags dato förhärligat den tankedigra orörligheten, hänryckningen och sömnen. Vi vill förhärliga den aggressiva rörelsen, den febriga sömnlösheten, språngmarschen, saltomortalen, örfilen och knytnävslaget.
  4. Vi påstår att världens härlighet har berikats med en ny form av skönhet: hastighetens skönhet. En tävlingsbil med motorhuven prydd med stora rör som liknar ormar med explosiv andedräkt - en vrålande bil som verkar driven av maskingevärsskott är vackrare än Nike från Samothrake.
  5. Vi vill lovsjunga människan vid ratten, vars stång tänks gå tvärsigenom jorden, som även den har full tävlingsfart i sin omloppsbana.
  6. Poeten måste ge sig hän med glöd, prakt och frikostighet för att öka de ursprungliga elementens iver och entusiasm.
  7. Det finns ingen skönhet mer, annat än i kampen. Inget verk kan vara ett mästerverk utan att vara av aggressiv natur. Poesin måste uppfattas som ett våldsamt angrepp mot okända krafter i syfte att tvinga dem till underkastelse inför människan.
  8. Vi befinner oss på seklernas yttersta udde! - Varför skulle vi se tillbaka - när vi vill slå in den hemlighetsfulla porten till det Omöjliga? Tiden och rummet dog igår. Vi lever redan i det absoluta, eftersom vi redan har skapat den överallt närvarande eviga hastigheten.
  9. Vi vill förhärliga kriget - världens enda hygien - militarismen, patriotismen, anarkisternas destruktiva handling, de sköna idéer för vilka man dör; samt förakt för kvinnor.
  10. Vi vill förstöra muséerna, biblioteken, varje slag av akademi; vi vill kämpa mot moralism, feminism och utilistisk och opportunistisk feghet.
  11. Vi kommer att besjunga folkmassorna som uppeggas av arbete, nöjen och uppror; revolutionernas brokiga, mångtoniga tidvatten i de moderna städerna; Vi kommer att besjunga den nattliga, hektiska ivern vid varv och byggen som flammar under våldsamma elektriska månar; glupska stationer som slukar rykande ormar; verkstäder som hänger i molnen i krokiga trådar av rök; broar som likt jättestora gymnaster tar kliv över floderna, blixtrande i solen som knivar; äventyrslystna ångbåtar som vädrar längs horisonten; bredbröstade lokomotiv som stampar på skenorna likt väldiga stålhästar, betslade med rör; aeroplanens glidande flykt med propellrar som slår i vinden som vimplar och klapprar som en applåderande folksamling.

Det första futuristiska manifestet publicerades i Le Figaro 1909 av författaren Filippo Marinetti, som ville fånga en ny tids snabba och mekaniska rörelse och förhärliga en ny dynamisk människotyp. Men futurismen är mer än en konstriktning, den är en politisk formel för 1900-talets dynamiska samhälle som ständigt byter riktning i form av mode, årsmodeller, trender och åsikter. Många kände sig kallade, inte minst författaren Curzio Malaparte som skrev boken Technique du Coup d'État.

Anm: ordet futurism kommer av det latinska ordet futur som betyder framtid. Futuristerna dyrkade framtiden, och dom kom därför att få stor politisk betydelse både inom vänstern och högern, varför det inte är fel att påstå att 1900-talet är futuristiskt (utopiskt).

Fascistiska manifestet

Italiani!
Ecco il programma nazionale di un movimento sanamente italiano.
Rivoluzionario, perché antidogmatico; fortemente innovatore perché antipregiudizievole.
Noi poniamo la valorizzazione della guerra rivoluzionaria al di sopra di tutto e di tutti.
Gli altri problemi: burocrazia, amministrativi, giuridici, scolastici, coloniali, ecc. li tracceremo quando avremo creata la classe dirigente.

  1. Per il problema politico noi vogliamo:
    1. Suffragio universale a scrutinio di Lista regionale, con rappresentanza proporzionale, voto ed eleggibilità per le donne.
    2. Il minimo di età per gli elettori abbassato ai 18 anni; quello per i Deputati abbassato ai 25 anni.
    3. L' abolizione del Senato.
    4. La convocazione di una Assemblea Nazionale per la durata di tre anni, il cui primo compito sia quello di stabilire la forma di costituzione dello stato.
    5. La formazione di Consigli Nazionali tecnici del Lavoro, dell' industria, dei trasporti, dell' igiene sociale, delle comunicazioni ecc. eletti dalle collettività professionali o di mestiere, con poteri legislativi, e col diritto di eleggere un Commissario Generale con poteri di Ministro.
  2. Per il problema sociale noi vogliamo:
    1. La sollecita promulgazione di una legge dello Stato che sancisca per tutti i lavoratori la giornata legale di otto ore di lavoro.
    2. I minimi di paga.
    3. La partecipazione dei rappresentanti dei lavoratori al funzionamento tecnico dell ' industria.
    4. L' affidamento alle stesse organizzazioni proletarie (che ne siano degne moralmente e tecnicamente) della gestione di industrie o servizi pubblici.
    5. La rapida e completa sistemazione dei ferrovieri o di tutte le industrie dei trasporti.
    6. Una necessaria modificazione del progetto di legge di assicurazione sull' invalidità e sulla vecchiaia, abbassando il limite di età proposto attualmente a 65 anni, a 55 anni.
  3. Per il problema militare noi vogliamo:
    1. L' istituzione di una milizia Nazionale, con brevi periodi d' istruzione e compito esclusivamente difensivo.
    2. La nazionalizzazione di tutte le Fabbriche di Armi e di esplosivi.
    3. Una politica estera Nazionale intesa a valorizzare nelle competizioni pacifiche della civiltà, la nazione italiana ne mondo.
  4. Per il problema finanziario noi vogliamo:
    1. Una forte imposta straordinaria sul capitale a carattere progressivo, che abbia la forma di vera espropriazione parziale di tutte le ricchezze.
    2. Il sequestro di tutti i beni delle Congregazioni religiose e l' abolizione di tutte le mense Vescovili, che costituiscono una enorme passività per la Nazione, e un privilegio di pochi.
    3. La revisione di tutti i contratti di forniture di guerra ed il sequestro dell' 85% dei profitti di guerra.

Det skall påpekas att Benito Mussolini var nära vän till Filippo Marinetti, och att Mussolini var starkt påverkad av futurismen. Vid ett möte på Piazza San Sepolcro i Milano den 23 mars 1919 bildade Mussolini (145 personer) den fascistiska rörelsen "Fasci Italiani di Combattimento". Samma år blev Marinetti medlem, och bildade "Fasci politici futuristi". Tre år senare bildade Mussolini "Partito Nazionala Fascista", som på hösten hade fått 800 000 medlemmar. Den 28 oktober tågade fascisterna mot Rom och krävde regeringsmakten.

Nazistiska manifestet

Das Programm der Deutschen Arbeiterpartei ist ein Zeit-Programm. Die Führer lehnen es ab, nach Erreichung der im Programm aufgestellten Ziele neue aufzustellen, nur zu dem Zwecke, um durch künstlich gesteigerte Unzufriedenheit der Massen das Fortbestehen der Partei zu ermöglichen.

  1. Wir fordern den Zusammenschluß aller Deutschen auf Grund des Selbstbestimmungsrechtes der Völker zu einem Groß-Deutschland.
  2. Wir fordern die Gleichberechtigung des deutschen Volkes gegenüber den andere Nationen, Aufhebung der Friedensverträge von Versailles und St Germain.
  3. Wir fordern Land und Boden (Kolonien) zur Ernährung unseres Volkes und Ansiedlung unseres Bevölkerungsüberschusses.
  4. Staatsbürger kann nur sein, wer Volksgenosse ist. Volksgenosse kann nur sein, wer deutschen Blutes ist, ohne Rücksichtnahme auf Konfession. Kein Jude kann daher Volksgenosse sein.
  5. Wer nicht Staatsbürger ist, soll nur als Gast in Deutschland leben können und muß unter Fremdengesetzgebung stehen.
  6. Das Recht, über Führung und Gesetze des Staates zu bestimmen, darf nur dem Staatsbürger zustehen. Daher fordern wir, daß jedes öffentliche Amt, gleichgültig welcher Art, gleich ob im Reich, Land oder Gemeinde, nur durch Staatsbürger bekleidet werden darf. Wir bekämpfen die korrumpierende Parlamentswirtschaft einer Stellenbesetzung nur nach Parteigesichtspunkten ohne Rücksichten auf Charakter und Fähigkeiten.
  7. Wir fordern, daß sich der Staat verpflichtet, in erster Linie für die Erwerbs- und Lebensmöglichkeit der Staatsbürger zu sorgen. Wenn es nicht möglich ist, die Gesamtbevölkerung des Staates zu ernähren, so sind die Angehörigen fremder Nationen (Nicht-Staatsbürger) aus dem Reiche auszuweisen.
  8. Jede weitere Einwanderung Nicht-Deutscher ist zu verhindern. Wir fordern, daß alle Nicht-Deutschen, die seit dem 2. August 1914 in Deutschland eingewandert sind, sofort zum Verlassen des Reiches gezwungen werden.
  9. Alle Staatsbürger müssen gleiche Rechte und Pflichten besitzen.
  10. Erste Pflicht jedes Staatsbürgers muß sein, geistig oder körperlich zu schaffen. Die Tätigkeit des einzelnen darf nicht gegen die Interessen der Allgemeinheit verstoßen, sondern muß im Rahmen des Gesamten und zum Nutzen aller erfolgen. Daher fordern wir:
  11. Abschaffung des Arbeits- und mühelosen Einkommens, Brechung der Zinsknechtschaft.
  12. Im Hinblick auf die ungeheuren Opfer an Gut und Blut, die jeder Krieg vom Volke fordert, muß die persönliche Bereicherung durch den Krieg als Verbrechen am Volke bezeichnet werden: Wir fordern daher restlose Einziehung aller Kriegsgewinne.
  13. Wir fordern die Verstaatlichung aller (bisher) bereits vergesellschafteten (Trusts) Betriebe.
  14. Wir fordern Gewinnbeteiligung an Großbetrieben.
  15. Wir fordern einen großzügigen Ausbau der Altersversorgung.
  16. Wir fordern die Schaffung eines gesunden Mittelstandes und seine Erhaltung, sofortige Kommunalisierung der Groß-Warenhäuser und ihre Vermietung zu billigen Preisen an kleine Gewerbetreibende, schärfste Berücksichtigung aller kleinen Gewerbetreibenden bei Lieferung an den Staat, die Länder oder Gemeinden.
  17. Wir fordern eine unseren nationalen Bedürfnissen angepaßte Bodenreform, Schaffung eines Gesetzes zur unentgeltlichen Enteignung von Boden für gemeinnützige Zwecke. Abschaffung des Bodenzinses und Verhinderung jeder Bodenspekulation.
  18. Wir fordern den Rücksichtslosen Kampf gegen diejenigen, die durch ihre Tätigkeit das Gemeininteresse schädigen. Gemeine Volksverbrecher, Wucherer, Schieber usw. sind mit dem Tode zu bestrafen, ohne Rücksichtnahme auf Konfession und Rasse.
  19. Wir fordern Ersatz für das der materialistischen Weltordnung dienende römische Recht durch ein deutsches Gemeinrecht.
  20. Um jedem fähigen und fleißigen Deutschen das Erreichen höherer Bildung und damit das Einrücken in führende Stellung zu ermöglichen, hat der Staat für einen gründlichen Ausbau unseres gesamten Volksbildungswesens Sorge zu tragen. Die Lehrpläne aller Bildungsanstalten sind den Erfordernissen des praktischen Lebens anzupassen. Das Erfassen des Staatsgedankens muß bereits mit dem Beginn des Verständnisses durch die Schule (Staatsbürgerkunde) erzielt werden. Wir fordern die Ausbildung besonders veranlagter Kinder armer Eltern ohne Rücksicht auf deren Stand oder Beruf auf Staatskosten.
  21. Der Staat hat für die Hebung der Volksgesundheit zu sorgen durch den Schutz der Mutter und des Kindes, durch Verbot der Jugendarbeit, durch Herbeiführung der körperlichen Ertüchtigung mittels gesetzlicher Festlegung einer Turn- und Sportpflicht, durch größte Unterstützung aller sich mit körperlicher Jugendausbildung beschäftigenden Vereine.
  22. Wir fordern die Abschaffung der Söldnertruppe und die Bildung eines Volksheeres.
  23. Wir fordern den gesetzlichen Kampf gegen die bewußte politische Lüge und ihre Verbreitung durch die Presse. Um die Schaffung einer deutschen Presse zu ermöglichen, fordern wir, daß: Zeitungen, die gegen das Gemeinwohl verstoßen, sind zu verbieten. Wir fordern den gesetzlichen Kampf gegen eine Kunst und Literaturrichtung, die einen zersetzenden Einfluß auf unser Volksleben ausübt, und die Schließung von Veranstaltungen, die gegen vorstehende Forderungen verstoßen.
  24. Wir fordern die Freiheit aller religiösen Bekenntnisse im Staat, soweit sie nicht dessen Bestand gefährden oder gegen das Sittlichkeits- und Moralgefühl der germanischen Rasse verstoßen.
    Die Partei als solche vertritt den Standpunkt eines positiven Christentums, ohne sich konfessionell an ein bestimmtes Bekenntnis zu binden. Sie bekämpft den jüdisch-materialistischen Geist in und außer uns und ist überzeugt, daß eine dauernde Genesung unseres Volkes nur erfolgen kann von innen heraus auf der Grundlage: Gemeinnutz vor Eigennutz.
  25. Zur Durchführung alles dessen fordern wir: Die Schaffung einer starken Zentralgewalt des Reiches. Unbedingte Autorität des politischen Zentralparlaments über das gesamte Reich und seine Organisationen im allgemeinen.
    Die Bildung von Stände- und Berufskammern zur Durchführung der vom Reich erlassenen Rahmengesetze in den einzelnen Bundesstaaten.
    Die Führer der Partei versprechen, wenn nötig unter Einsatz des eigenen Lebens für die Durchführung der vorstehenden Punkte rücksichtslos einzutreten.

München, den 24. Februar 1920.

Den 23 mars 1919 bildade Benito Mussolini sin fascistiska rörelse, och ett år senare lade Adolf Hitler fram sitt program för NSDAP. Den 28 oktober 1922 tågade Benito Mussolini mot Rom, och den 8 november 1923 genomförde Adolf Hitler sin kupp i München. Det är uppenbart att Adolf Hitler var starkt influerad av Benito Mussolini.

Jantelagen

  1. Du skall inte tro, att du är något.
  2. Du skall inte tro, att du är lika god som vi.
  3. Du skall inte tro, att du är klokare än vi.
  4. Du skall inte inbilla dig, att du är bättre än vi .
  5. Du skall inte tro, att du vet mer än vi.
  6. Du skall inte tro, att du är förmer än vi.
  7. Du skall inte tro, att du duger något till.
  8. Du skall inte skratta åt oss.
  9. Du skall inte tro, att någon bryr sig om dig.
  10. Du skall inte tro, att du kan lära oss något.

För oss nordbor är det den ryska revolutionens spridningseffekter som är av större intresse än själva revolutionen. Finland var ju vid den här tiden en del av Ryssland, men lyckades få sin självständighet tillbaka under det kaos som rådde i Sovjetunionen strax efter revolutionen. Men efter att Finland fått sin självständighet utbröt ett långt och blodigt inbördeskrig mellan röda och vita, som slutade med de vitas seger och kommunisternas fullständiga nederlag. Många rödgardister och deras familjer flydde därför till Sverige, och fortsatte här sin vidriga klasskamp för proletariatets diktatur. Den stora demonstrationen i Ådalen 1931 var ju en kommunistiskt organiserad manifestationen som endast halvhjärtat stoppades av statens väktare. Ty den svenska borgerligheten var liten, socialliberal och vacklande. I Sverige fanns inte ett politiskt stöd för en kraftfull insats mot den kommunistiska rörelsen, och Ådalen 1931 kunde utnyttjas av rödgardisterna till att ta makten och genomföra ett av de största sociala experimenten i världshistorien. Studentrevolten 1968 utnyttjades av rödgardisterna till att flytta fram sina positioner, och även då stod borgerligheten och såg på.

I Danmark utgav Axel Sandemose romanen En flykting korsar sitt spår, som utspelar sig i staden Jante som i verkligheten är staden Nyköbing på ön Mors i Limfjorden. I staden Jante mobbar pigor och drängar de individer som försöker bryta sig lös från kollektivet. I Europa lät sig fega och ryggradslösa idé-politiker styras av Manifestet (Vi vill) och Jantelagen (Du skall), när man från 1930-talet och framåt gav kollektivet och dess fackföreningar lagliga rättigheter att förtrycka individen. Men varför skall dessa rödgardister i dag ha monopol på arbetsrätt, löneförhandlingar och tolkningsföreträde vid tvister?

FN:s deklaration

Efter andra världskriget, då omvärlden fick kunskap om de övergrepp som den nazistiska regimen i Tyskland begått, rådde det i den internationella gemenskapen konsensus om att de mänskliga rättigheterna inte formulerades precist nog i FN-stadgan. Det var nödvändigt att specificera vilka rättigheter varje enskild människa faktiskt hade. FN:s generalsekreterare tillkallade kanadensaren John Peters Humphrey för att arbeta med projektet och han kom att bli deklarationens huvudsakliga författare. Humphrey fick hjälp av Eleanor Roosevelt från USA, Jacques Maritain och René Cassin från Frankrike, Charles Malik från Libanon och P. C. Chang från Kina, med flera. Enligt Globalizing Family Values var deklarationens "pro-familjära" formuleringar ett resultat av den kristdemokratiska rörelsens påverkan på Cassin och Malik.

Förenta Nationernas generalförsamling antog och kungjorde den 10 december 1948 en allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna. Omedelbart efter denna historiska händelse uppmanade generalförsamlingen alla medlemsstater att offentliggöra förklaringens text och att "göra den spridd, känd, läst och förstådd framför allt i skolor och andra undervisningsinstitutioner utan hänsyn till olika länders eller regioners politiska förhållanden".

Eftersom erkännandet av det inneboende värdet hos alla som tillhör människosläktet och av deras lika och obestridliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen. Eftersom ringaktning och förakt för de mänskliga rättigheterna har lett till barbariska gärningar som har upprört mänsklighetens samvete, och då skapandet av en värld där människorna åtnjuter yttrandefrihet, trosfrihet och frihet från fruktan och nöd har tillkännagivits som folkens högsta strävan. Eftersom det är väsentligt för att människorna inte som en sista utväg skall tvingas att tillgripa uppror mot tyranni och förtryck att de mänskliga rättigheterna skyddas genom rättsstatens principer. Eftersom det är väsentligt att främja utvecklingen av vänskapliga förbindelser mellan nationerna. Eftersom Förenta nationernas folk i stadgan åter har bekräftat sin tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna, den enskilda människans värdighet och värde samt mäns och kvinnors lika rättigheter och har beslutat att främja sociala framsteg och bättre levnadsvillkor under större frihet. Eftersom medlemsstaterna har åtagit sig att i samverkan med Förenta nationerna säkerställa en allmän och faktisk respekt för och efterlevnad av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Eftersom en gemensam uppfattning om innebörden av dessa rättigheter och friheter är av största betydelse för att uppfylla detta åtagande, tillkännager generalförsamlingen denna allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna som en gemensam norm för alla folk och nationer i syfte att alla människor och samhällsorgan med denna förklaring i ständig åtanke skall sträva efter att genom undervisning och utbildning främja respekten för dessa rättigheter och friheter samt genom progressiva åtgärder, både nationellt och internationellt, se till att de erkänns och tillämpas allmänt och effektivt både bland folken i medlemsstaterna och bland folken i områden som står under deras jurisdiktion.

  1. Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.
  2. Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Ingen åtskillnad får heller göras på grund av den politiska, rättsliga eller internationella status som råder i det land eller det område som en person tillhör, vare sig detta land eller område är oberoende, står under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller är underkastat någon annan begränsning av sin suveränitet.
  3. Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.
  4. Ingen får hållas i slaveri eller träldom; slaveri och slavhandel i alla dess former skall vara förbjudna.
  5. Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
  6. Var och en har rätt att överallt erkännas som en person i lagens mening.
  7. Alla är lika inför lagen och är berättigade till samma skydd av lagen utan diskriminering av något slag. Alla är berättigade till samma skydd mot alla former av diskriminering som strider mot denna förklaring och mot varje anstiftan till sådan diskriminering.
  8. Var och en har rätt till verksam hjälp från sitt lands nationella domstolar mot handlingar som kränker hans eller hennes grundläggande rättigheter enligt lag eller författning.
  9. Ingen får godtyckligt anhållas, hållas fängslad eller landsförvisas.
  10. Var och en är på samma villkor berättigad till en rättvis och offentlig förhandling vid en oberoende och opartisk domstol vid prövningen av hans eller hennes rättigheter och skyldigheter och av varje anklagelse om brott mot honom eller henne.
  11. §1. Var och en som är anklagad för brott har rätt att betraktas som oskyldig till dess att hans eller hennes skuld lagligen har fastställts vid en offentlig rättegång, där personen åtnjuter alla rättssäkerhetsgarantier som behövs för hans eller hennes försvar. §2. Ingen får fällas till ansvar för en gärning eller underlåtenhet som inte utgjorde ett brott enligt nationell eller internationell lag vid den tidpunkt då den begicks. Det får inte heller utmätas strängare straff än vad som var tillämpligt vid den tidpunkt brottet begicks.
  12. Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt anseende. Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp.
  13. §1. Var och en har rätt att fritt förflytta sig och välja bostadsort inom varje stats gränser. §2. Var och en har rätt att lämna varje land, även sitt eget, och att återvända till sitt land.
  14. §1. Var och en har rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse. §2. Denna rätt får inte åberopas vid rättsliga åtgärder som genuint grundas på icke-politiska brott eller på gärningar som strider mot Förenta nationernas ändamål och grundsatser.
  15. §1. Var och en har rätt till en nationalitet. §2. Ingen får godtyckligt fråntas sin nationalitet eller nekas rätten att ändra nationalitet.
  16. §1. Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning med avseende på ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. Män och kvinnor skall ha samma rättigheter i fråga om äktenskaps ingående, under äktenskapet och vid dess upplösning. §2. Äktenskap får endast ingås med de blivande makarnas fria och fulla samtycke. §3. Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och har rätt till samhällets och statens skydd.
  17. §1. Var och en har rätt att äga egendom, både enskilt och tillsammans med andra. §2. Ingen får godtyckligt fråntas sin egendom.
  18. Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.
  19. Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.
  20. §1. Var och en har rätt till frihet i fråga om fredliga möten och sammanslutningar. §2. Ingen får tvingas att tillhöra en sammanslutning.
  21. §1. Var och en har rätt att delta i sitt lands styre, direkt eller genom fritt valda ombud. §2. Var och en har rätt till lika tillträde till offentlig tjänst i sitt land. §3. Folkets vilja skall utgöra grundvalen för statsmakternas myndighet. Folkviljan skall uttryckas i periodiska och verkliga val, som skall genomföras med tillämpning av allmän och lika rösträtt och hemlig röstning eller ett likvärdigt fritt röstförfarande.
  22. Var och en har, i egenskap av samhällsmedlem, rätt till social trygghet, och är berättigad till att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som krävs för hävdandet av hans eller hennes människovärde och utvecklingen av hans eller hennes personlighet, förverkligas genom nationella åtgärder och mellanfolkligt samarbete i enlighet med varje stats organisation och resurser.
  23. §1. Var och en har rätt till arbete, fritt val av sysselsättning, rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden samt till skydd mot arbetslöshet. §2. Var och en har utan diskriminering rätt till lika lön för lika arbete. §3. Var och en som arbetar har rätt till en rättvis och tillfredsställande ersättning som ger honom eller henne och hans eller hennes familj en människovärdig tillvaro och som vid behov kan kompletteras med andra medel för socialt skydd. §4. Var och en har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att värna sina intressen.
  24. Var och en har rätt till vila och fritid, innefattande skälig begränsning av arbetstiden samt regelbunden betald ledighet.
  25. §1. Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll. §2. Mödrar och barn är berättigade till särskild omvårdnad och hjälp. Alla barn skall åtnjuta samma sociala skydd, vare sig de är födda inom eller utom äktenskapet.
  26. §1. Var och en har rätt till utbildning. Utbildningen skall vara kostnadsfri, åtminstone på de elementära och grundläggande stadierna. Den elementära utbildningen skall vara obligatorisk. Yrkesutbildning och teknisk utbildning skall vara tillgänglig för alla. Den högre utbildningen skall vara öppen för alla med hänsyn till deras förmåga. §2. Utbildningen skall syfta till att utveckla personligheten till fullo och till att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Utbildningen skall också främja förståelse, tolerans och vänskap mellan alla nationer, rasgrupper och religiösa grupper samt främja Förenta nationernas verksamhet för fredens bevarande. §3. Rätten att välja utbildning för barnen tillkommer i första hand deras föräldrar.
  27. §1. Var och en har rätt att fritt delta i samhällets kulturella liv, att njuta av konst samt att få ta del av vetenskapens framsteg och dess förmåner. §2. Var och en har rätt till skydd för de ideella och materiella intressen som härrör från vetenskapliga, litterära och konstnärliga verk till vilka han eller hon är upphovsman.
  28. Var och en har rätt till ett socialt och internationellt system där de rättigheter och friheter som behandlas i denna förklaring till fullo kan förverkligas.
  29. §1. Var och en har plikter mot samhället, i vilket den fria och fullständiga utvecklingen av hans eller hennes personlighet ensamt är möjlig. §2. Vid utövandet av sina rättigheter och friheter får en person endast underkastas sådana inskränkningar som har fastställts i lag och enbart i syfte att trygga tillbörlig hänsyn till och respekt för andras rättigheter och friheter samt för att tillgodose ett demokratiskt samhälles berättigade krav på moral, allmän ordning och allmän välfärd. §3. Dessa rättigheter och friheter får inte utövas på ett sätt som är oförenligt med Förenta nationernas ändamål och grundsatser.
  30. Ingenting i denna förklaring får tolkas som att det innebär en rätt för en stat, en grupp eller en enskild person att ägna sig åt en verksamhet eller att utföra en handling som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen.