Tro & Vetande

Ord är symboler för verkligheten och varje försök till en beskrivning av verkligheten är en förenkling. Wittgenstein menade att alla i någon mening är ordblinda. Han talade om språkspel, både i tid och rum. Ord, men även en text, är som pjäser på ett schackbräde, där de har sin givna betydelse, men en helt annan utanför. Speciellt gäller detta historiska skrifter som ju förlorat sin spelplan och som därför blir mycket, mycket svårtolkade.

Språkets hemligheter.

Vad är ord? Ord är hieroglyfer, heliga symboler!
Det var med allra största säkerhet människorna i Egypten-Afrika som först anade förekomsten av odödliga varelser (gudar). När man lät dessa stenstoder agera och tala, skapade man en spelplan med hjärnspöken och litteratur av fiktionskaraktär som sedan dess våldtagit människornas sinnen. Under upplysningstiden skapade man ytterligare en spelplan med helt nya begrepp definierade av vetenskapen. Det är nu människan blir tvåspråkig, med ett fysik-språk och ett metafysik-språk. Dessa två ömsesidigt uteslutande språk kan inte och får inte blandas, vilket förhindrar en relativisering av orden som annars lätt kan glida över i värde-nihilism. Man måste förstå att vetenskap och humanism är två helt skilda saker som spelas på skilda planer, med skilda regler och skilda språk. Under det moderna projektet skapades det sociala språket, och under den post-moderna eran tillkom flera nya språk, vilket naturligtvis ytterligare förvirrade situationen. En postmodern kunskaps-relativist tror inte särskilt mycket på förnuftet, varken det logiska eller det empiriska förnuftet. Han är en tvivlare vars grund är att man ingenting kan veta, inget egentligt. Den medvetenhet vi producerar är relativ till rummet och tiden, men får inte drivas så långt att dubbelspelet och sveket blir det normala. Det är med språket som lögnen dyker upp och produktionen av lögner, snömos, nyspråk och stereotyper är överväldigande. Sanningen kan ju alltid döljas, inte minst med hjälp av ett akademiskt språk som endast ett fåtal förstår.

Demokrati, Solidaritet, Samhälle, Marknad, Rättvisa, Jämlikhet, Frihet, Gud, Nation, Folk, Framsteg, Förnuft, Arbete, Heder, Synd, Skuld etc. Det är bara några exempel på stora abstrakta honnörsord som används inte för att beskriva utan för att dölja verkligheten. Bara för att ett ord kan tänkas vill man inbilla sina åhörare att det också har en objektiv existens. Språket kan helt enkelt inte skilja mellan vad som gäller för abstrakta idéer, metafysiska värden och verkliga föremål. Detta sorgliga faktum har de intellektuella utnyttjat i årtusenden för att skaffa sig hierarkisk makt, först med hjälp av det religiösa språket sedan med hjälp av det politiska och ekonomiska språket.

Vetandets hemligheter.

Vad är vetenskap? Vetenskap är induktion (sinnevärld) + deduktion (idévärld)!
Framväxten av städer och universitet, det äldsta grundlagt 1088 i Bologna, kan sägas vara starten för Renässansen (humanism, konst, språk), Reformationen (politik, ekonomi, religion) och Upplysningen (vetenskap). Kunskapen kom från araberna, som bevarat arvet från grekerna, men även lagt till egen kunskap. Från Spanien och Sicilien flödade influenserna till övriga Europa. Därmed börjar en resa som på sikt kommer att slå sönder Antikens orientala världsbild. Germaner och kelter kommer att utveckla ett tänkande utan gudar och bejaka en värld med människan i centrum. Men den romantiska reaktionens längtan till Rom-Athen-Jerusalem skapar en djup och kanske oöverstiglig klyfta i den germanska kulturen - en klyfta mellan tro och vetande, förnuft och känsla, realist och idealist, individ och kollektiv, occidental och oriental, german och roman, stabilitet och dynamik.

Länge var vetenskap liktydigt med filosofiskt tänkande, från de grekiska förkristna filosoferna till slutet av renässansen. Då först efter 1000 år började människan studera naturen med sina sinnen. Att det tog så lång tid berodde på att man hade utgått från ett felaktigt axiom: Jahve hade skapat världen, och Sanningen fanns i Bibeln. Det räckte med att sitta på sin kammare och tolka Gamla Testamentet, för att få svar på de eviga frågorna om Skapelsen. Det naturvetenskapliga vetandet fördröjdes därmed i 1000 år, men när religionens band väl lossnade formligen exploderade naturvetenskapen. Det här påverkade även förhållandet mellan Kyrka-Stat, som på sikt betydde ett skiljande av Kyrkan från Staten.

Anm: Även om Uppsala Universitet grundades 1477 med stöd av en påvlig bulla, dröjde det ända fram till 1624 innan utbildningen av svenska akademiker startade. Svensk högre utbildning har alltså bara funnits i 375 år, vilket förklarar den svenska intelligentians brist på bildning och förkärlek för utopier. Några tänkare av format har det svenska utbildningsväsendet inte frambringat, däremot motsatsen där Rikstönten Olof Rudbeck är det bästa exemplet. I den akademiska utbildningen var disputationen viktig, och därför stod retoriken och logiken högt i kurs. Det var inte frågan om att finna en vetenskaplig förklaring, utan att framföra teser på ett trovärdigt sätt. I dagens samhälle har det akademiska testuggandet flyttat in på den politiska arenan, där respondenten blivit regering och opponenten blivit opposition.

Occams rakkniv, en vetenskaplig metod.

Att studera naturen med en empirisk metod fungerar bra eftersom naturen är lagbunden. Men att studera kulturen med en empirisk metod fungerar inte alls, eftersom kulturen bara kan förstås genom att studera historien. Den som beskrivit historien är med all säkerhet inte oberoende och sanningsenlig, varför man kan utgå ifrån att historien ger en färgad bild av verkligheten. Den vetenskapliga metoden fungerar alltså för naturen, men inte för kulturen. Man bör därför tala om naturvetenskap, respektive kulturkunskap. Det här är oerhört viktigt att förstå, eftersom alla politiker försöker tuta i folket att deras samhällsmodell är både vetenskaplig och naturlig. Inte minst gäller det kommunismen som ju kallade sin modell för den vetenskapliga socialismen.

Människans hemligheter.

Har Gud skapat Människan, eller har Människan skapat Gud?
Många människor längtar bort från naturen. Med tankens hjälp och i bland även med droger skapar man sig fantasivärldar. Så länge man håller sig till fantasin är allt gott och väl. Det är när man får för sig att denna fantasivärld skall förverkligas på denna vår jord som metoden spårar ur. Det blir nu en fråga om att förändra människan, med biologiska eller kulturella metoder. Begreppet människa är från början ett religiöst begrepp, där Människan är en Guds avbild. Gud och Människa är oskiljaktiga begrepp, som på sätt och vis också implicerar varandra. Den franska revolutionens människa är även den en fantasiprodukt, där kulturens väktare har fått till uppgift att fylla hennes tomma hjärna (tabula rasa) med teater, musik och litteratur. Med (ut)bildning hoppas man att människan skall höja sig över naturen, konflikterna försvinna och friden lägra sig över stad och land. I och med Newton och Darwin reduceras dock människan till ett djur bland alla andra djur, till en växt bland alla andra växter eller om man så vill till en grönsak bland alla andra grönsaker, vilket naturligtvis också reducerar Gudsbegreppet. Enligt social-darwinisterna hade de framgångsrika nått sina positioner tack vare genetisk överlägsenhet, medan underklassen var undermålig av naturen. Mot detta ställdes i början av 1900-talet tanken att det var kulturen och inte naturen som skapade skillnaderna mellan folk och grupper. Det som tidigare varit bestämt av biologin och oföränderligt blev nu rotat i kulturen och möjligt att påverka. Det gav hopp om nya segrar i kampen för ett bättre liv. Sociologer och antropologer drog upp ritningarna för framtiden och lade fast ett schema för en assimilations-process enligt den amerikanska smältdegel-modellen. Sammanfattningsvis.

Så ligger det till, men även om man vet att den goda människan inte existerar i verkligheten, så finns ju ändå den utopiska drömmen kvar. Det moderna projektets självutnämnda experter av olika slag har sett som sin livsuppgift att skapa den goda människan och det goda folket genom politik, kultur och utbildning. Det tvång som dessa experter ansåg måste till för att uppnå detta mål var förfärande stor. Varken i Sverige, Sovjetunionen, Kina eller Kambodja tvekade experterna inför de mest vidriga tvångsåtgärder. Ty en människa uppfylld av en mission är en farlig människa, som blandar fantasi och verklighet, som inte reflekterar och som är så uppfylld av sin självpåtagna uppgift att ingenting kan stoppa henne. Varje invändning ses som obstruktion och varje människa som inte är med är emot. Ingenting får stoppa projektet, ty dessa narcissistiska mytomaner är inte riktigt kloka, och i grupp direkt livsfarliga.

Redan gamle Platon funderade över hur den gode ledaren åstadkommer balans mellan olika karaktärer, modiga och besinningsfulla, vilka han ansåg nödvändiga för att det skulle stå väl till i en stat. Detta kallar Platon den kungliga vävkonsten, en antik variant av management, som håller än idag. Kanske är det så att såväl staters som företags fortlevnad hänger på hur väl man lyckas förena dessa motsatta karaktärer. Det kristna Europa hade sin geniala lösning på denna motsättning; Aspergerindividernas begåvning togs tillvara i klostren, medan psykopaterna sändes ut i världen på korståg och upptäcktsresor. Den kristna tron utgjorde kittet eller varpen som förhindrade att samhället fragmenterades eller kantrade.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
I det moderna samhället söker sig människor med Aspergers syndrom till universitetet medan psykopaterna går till näringslivet. Men det finns inget kitt som kan hålla ihop detta samhälle.